Teateristan: Årets Paradisofestival har temat ”Det omätbara,” vad innebär detta.

Siri: ”Det omätbara” som är temat 2017 står för sådant som inte är mätbart helt enkelt. Det kan exempelvis vara upplevelser eller känslor. Man kan ju försöka göra en skala på känslor också om man vill. Man kan göra en skala på ett till tio hur mycket man längtar efter någon. Ett annat exempel är hur en känsla av kärlek kan vara, eller längtan av att komma hem eller någonting annat. Detta är saker som är svårt att mäta. Jobbar man med teater ligger dessa frågor varmt om hjärtat. Det handlar om att jobba med känslor och identifikation av olika slag. Temat på Paradiso hänger samtidigt ihop med Unga Turs kommande repertoar där mottot är just ”Det  omätbara.”

Teateristan : Under åren har det funnits etablerade skådespelare med i festivalen. Kan du förklara hur Paradisofestivalen lockar.

Siri: Det är en festival med stor spridning som innehåller både erfarenhet och oerfarenhet. Även oetablerade konstnärer skall kunna få en chans att få en plats, en scen, en publik samtidigt som vi vill att även kända konstnärer skall kunna spela någonting som de inte spelar på institutioner. Det är många etablerade konstnärer som jobbar på institutioner men som tycker om att göra konst inom det fria scenkonstlivet. Man får ett helt annat svängrum när man jobbar här. Man är inte alls lika låst till institutionernas ramar och uppdrag.

Teateristan : Hur har ni valt ut de  föreställningarna som deltar i festivalen?

Siri: Det går till så att vi gör en allmän utlysning. Sedan har vi olika kategorier eller kriterier när vi gör urvalet. Man får anmäla sitt intresse så tar vi in och tittar på avsändare. Vi tittar på ålder, om det är kvinnor eller män, transpersoner, storlek på ensembler, om det är monolog om det är talteater eller dans. Vi försöker alltid hitta en variation.

Teateristan: Är det något som speciellt karaktäriserar Unga Turs repertoar i allmänhet.

Siri: Unga Tur har alltid varit lekfullt och samtidigt politiskt. Man har alltid haft en politisk medvetenhet men lekfullheten finns där hela tiden. Det handlar då inte om partipolitik i vanlig mening. Men det finns en politisk vilja att jobba med konst och samhällskritik, men också bara enbart konst för konstens egen skull.

Samhällskritik finns där men också det lustfyllda i bara konsten. Det ska inte alltid finnas ett nyttigt mål, vi jobbar inte med någon speciell  agenda utan det viktiga är vad konstnärerna och publiken går igång på.

Den politiska medvetenheten finns alltid närvarande hos dem som arbetar i Unga Tur.  Det kan svänga ganska mycket beroende på vad konstnärerna inspireras av. Just nu har vi dock mer publikfokus än konstnärsfokus.

Det nya för vår del är sådant som kan beröra den yngre publiken.

Teateristan: Förutom Paradisofestivalen, vilken produktion ligger närmast i tiden.

Siri:  Den12 augusti har vi premiär på ”Boys don´t cry. Som vår konstnärliga ledare Aurelia Le Huche regisserar. Pjäsen handlar om pojkar och unga män och deras verktyg att få kontakt med sina känslor, därför är vår målgrupp, den här gången, skolungdomar från 13 till 19 år.

Unga Turs repertoar kommer under den kommande säsongen i mångt och mycket att rikta sig till en yngre publik. Verksamheten är förlagd till förorten och fyller på så sätt ett viktigt kulturellt ändamål utanför innerstaden. Det är alltid spännande att följa den här gruppens intressanta och tankeväckande repertoar.

En ny händelserik höst ligger framför Storstockholms teaterälskare i Kärrtorp.

                                                                                                                       Till startsidan