Natalie
fotograf är Cato Lein.

NATALIE RINGLER

INTERVJU MED NATALIE RINGLER, REGISSÖR TILL IRAKISK KRISTUS  AV 

HASSAN BLASIM                                   

 

Natalie Ringler är en mångsidig teaterregissör som har ett stort antal uppsättningar av olika slag bakom sig. Just nu är hon aktuell i samband med Teater Galeasens uppsättning av Irakisk Kristus efter en bok av Hassan Blasim . 

Teateristan fick förmånen att intervjua Natalie Ringler i anslutning till den kommande premiären på Teater Galeasen den 12 mars.

 

Teateristan: Vad betyder teater för dig som uttrycksmedel i egenskap av regissör men även som person?


Natalie: Teatern har blivit mitt språk. Jag har hållit på med teater väldigt länge, ända sedan jag var 10 -11 år gammal. Då började jag på något som hette Solteatern där jag bodde i Stockholm. Den var en slags egen variant av Vår Teater. Sedan dess har teatern alltid varit en följeslagare genom livet. Frågan vad teatern betyder som uttrycksmedel är nästan intill svårt att svara på.  Teater har blivit som ett kroppsspråk för att uttrycka mig.  Det är ett medel att uttrycka mina känslor och tankar.

 

Teateristan: Du har bakgrund både i Polen och Sverige både ifråga om personliga rötter och utbildning till regissör. Vad betyder den här bakgrunden för dig som konstnär?


Natalie. Jag har faktisk även anknytning i Finland. Anledningen till att min anknytning är både i Polen och Sverige är att båda mina föräldrar kommer från Polen. Jag brukar ibland säga att jag är född på en Polenfärja. Vilket jag naturligtvis inte är. 

Jag är född i Stockholm. Jag brukar säga att jag är en korridormänniska och tycker om korridorer, jag tycker om stället som är mellan rummen. Där det finns en massa dörrar som jag vill gå in i. Det är det som är att vara i två kulturer. Att vara i två kulturer är att vara i ett slags mellanrum. Man är mellan två kulturer.

Man har ju tillgång till båda men man har inte riktigt valt någon av dem.

 

Teateristan: Skall vi tala lite om pjäsen Irakisk Kristus som nu är aktuell på Teater Galeasen. Boken som pjäsen bygger på är ju skriven av en författare som heter Hassan Blasim. Vill du berätta lite vad den handlar om?

 

Natalie: Pjäsen är egentligen en berättelse om en berättelse. Vad det är att vara en berättare och vad det är att bära på en berättelse. När är en berättelse en berättelse. När slutar verkligheten att vara verklighet och blir en berättelse.

 Pjäsen lyckas på något sätt vara en samtida berättelse som på samma gång till hundra procent befinner sig i vår samtid och i vår historia. Han väver ihop alla tider.

Det är någon slags märklig blandning. På mig gör det ett väldigt starkt intryck.

 

Teateristan: Hur kom det sig att teater Galeasen bestämde sig för att sätta upp den här pjäsen?


Natalie: Det handlade helt enkelt om att den här boken lästes på teatern och vi blev väldigt förtjusta i den.

 

Teateristan. Är det någon speciell sorts dramatik som ligger dig själv varmt om hjärtat. Vissa tycker mycket om klassiker, andra tycker mer om moderna pjäser.

 

Natalie: Jag tycker i princip om all bra dramatik men har väl dragits mer åt samtida verk. Men egentligen tycker jag om precis allting bara det är bra. Jag älskar till exempel de gamla grekerna.

 

Teateristan: Det här är ju en uppsättning som kommer från en del av världen som vi inte är så vana vid fram tills nu. Tror du att vi kommer att få se mer av sådana här utomeuropeiska verk. Exempelvis dramatik från Mellanöstern eller andra delar av världen?

 

Natalie: Jag hoppas innerligt att det blir så och jag tror att det är sannolikt eftersom en ny generation tar plats och även deras identitet. De kommer att vilja berätta sina historier. Jag skulle verkligen se fram emot det.

 

Teateristan: Jag förstår att du har många projekt och järn i elden. Det är inte bara teater. Du lär hålla på med en operaföreställning också. Vill du berätta lite om det?

 

Natalie: Jag vet inte, vi får se. Det handlar om en liten föreställning på Stockholmsoperan och rör två enskilda verk. Projektet är en satsning som operan gör på nyskrivet material. Det är nog det roligaste jag har gjort på länge. Jag hoppas på att det är början på någonting. Det vet man ju aldrig, men det vore väldigt roligt.

 

Teateristan tackar Natalie Ringler för att vi fick göra den här intervjun.

 

                                                                                                                       Till startsidan

PRENUMERERA

PÅ VÅRT NYHETSBREV

För senaste nytt inom Stockholms teatervärld.

 
 



Copyright CultureGreen AB @ All Rights Reserved