"Det är en liten vit tablett, oval och delbar. Den skapar inte, den förvandlar inte; den tolkar. Det slutgiltiga gör den övergående, det oundvikliga gör den eventuellt. Den ger ingen som helst lycka eller ens verklig lättnad. Den hjälper folk att leva, eller att åtminstone inte dö – i alla fall för en tid."

Florent-Claude, en djupt deprimerad byråkrat, ligger på sin hotellsäng och röker. Det är det enda hotellet i Paris där man ännu får röka på rummet. Han har lämnat sin unga, japanska flickvän utan ett ord. Han hatar henne men orkade inte göra slut. Han har sagt upp sig från sitt arbete på jordbruksdepartementet. Här, utan egentliga intressen eller ambitioner kvävs han av sin egen ensamhet. Det enda som håller liv i honom när han är på väg att dö av sorg är 10 milligram Captorix om dagen. Ett piller som kommer att göra honom impotent. Han bryr sig inte. Han tar det lilla pillret efter sitt morgonkaffe, efter tre eller fyra cigaretter. Han sätter sig upp på sängkanten.

. Skandinavienpremiär 27 mars 2020 på St Paul

Ur  KulturhusetStadsteaterns pressmeddeande

Foto: Matilda Rahm