Anna Vnuk
foto Jenny Baumgartner

ANNA VNUK

INTERVJU MED REGISSÖREN, KOREOGRAFEN OCH DRAMATIKERN ANNA VNUK

 

Anna Vnuk har arbetat som koreograf och regissör för både scen och film. Sitt stora genombrott fick hon på Dansens hus med den egna produktionen solofestival med mig själv, ett verk om sin uppväxt på Hertsön i Luleå.

Hon har regisserat humorgruppen Grotescos första scenproduktion

Grotesco på Scala- en näradödenrevy och dessutom satt upp ett egensinnigt verk, inspirerat av musikalen Cats, om övergivenhet. Verket, som även det heter Cats, spelades i Sverige, Tyskland, Storbritannien, Finland och Taiwan.

Som fyrtioåring gjorde hon sin första musikaluppsättning kvinnofängelsehistorien där hon stod för både manus, regi och koreografi.

 

Nu är Anna Vnuk aktuell med uppsättningen av Kungligaste teatern, en crossoverföreställning på Unga Dramaten. Föreställningen handlar om en flicka som hamnar mitt i en repetition av en pjäs som hon sedan också själv blir en del av.

 

Teateristan fick nöjet att samtala med Anna Vnuk i samband med presentationen av vårens repertoar.

Teateristan: Från att vara ett känt namn inom modern dans, inte minst i Dansens Hus, till att ansvara för regi i en av unga Dramatens föreställningar är ett stort steg. Hur känns det att gå från ren dans till teaterregi?

 

Anna Vnuk: Jag har hela tiden rört mig inom den berättande dansen. Birgit Cullberg [koreograf]och hennes arv har varit en stor inspirationskälla för mig. Man vill berätta historier med dansen. Så att ta steget över till teatern kändes inte så stort egentligen. Mina dansföreställningar har alltid innehållit någon form av handling. Jag är annars dansare från början och som sådan har jag haft en lång karriär bakom mig. Jag utexaminerades 1994 från balettakademin. Då var jag 20 år. Sedan hann jag jobba som dansare i tio år innan jag blev heltidskoreograf.

 

Efter hand så tillkom det ord till dansföreställningarna. På ett sätt gled det över till en blandning av koreografi och teater.

Det var aldrig så att jag tog ett beslut att "nu vill jag börja med teater". Mattias Andersson från Backateatern [skådespelare och ledare för Backateatern] frågade om jag ville göra en teateruppsättning med hans skådespelare som inkluderade dans. För mig blev det ett stort steg att få arbeta med skådespelare. Jag är väldigt inspirerad av att arbeta både med koreografi och skådespelare samtidigt. Därifrån har det egentligen utvecklats så att jag sysslar med båda dessa scenkonstarter, att jag är både koreografisk och dramatisk regissör samtidigt.

 

Teateristan: Vilka typer av föreställningar arbetar du allra helst med?

 

Anna Vnuk: Jag är väldigt förtjust i dans när den har en berättelse att framföra, även om det inte är med ord. För mig är det ändå väldigt spännande. Jag tror inte att genren är avgörande. Huvudsaken är att det framförs bra.

 

Teateristan: Vad handlar Kungligaste teatern om?

 

Anna Vnuk: Det handlar om en flicka, Julia som inte vet någonting om teater mer än att hon älskar fantasi. När hon är ensam i sitt rum drömmer hon sig bort och tittar på Kristina från Duvemåla på YouTube . Samtidigt längtar hon efter att träffa skådespelarna och vara i själva rummet tillsammans med dem. Man kan skapa sig en egen värld när den verkliga är för svår.

 

Teateristan: Vad är syftet och tanken bakom pjäsen? Vad vill du förmedla till din publik?

 

Anna Vnuk: Jag vill göra en pjäs som bjuder in till teatern. Fila ner tröskeln till teaterkonsten, och bjuda på oss själva. Vi som står på, bakom och på sidan av scenen. Vi är både bultande hjärtan och arbetare i teaterns tjänst och ibland är vi den där personen som har en usel dag på jobbet. Dessutom handlar det om publiken. Det handlar om alla Julior därute, utan er är vi ingenting, säger Anna Vnuk avslutningsvis.

 

 

 

Till startsidan

PRENUMERERA

PÅ VÅRT NYHETSBREV

För senaste nytt inom Stockholms teatervärld.