ANNA KARENINA

ANNA KARENINA

Anna Karenina Dramaten, Foto Sören Vilks

ETT PASSIONSDRAMA BASERAD PÅ

LEO TOLSTOJS ROMAN

 

Helen Edmundsons version använder sig av Tolstojs Anna Karenina, men vad som egentligen har åstadkommits är ett självständigt drama som inte enbart i första hand fokuserar på en enda kvinna som utstrålar hängivelse och passion.

 

Dramaten sätter i höst upp en stor rysk klassiker. Det är Lev Tolstojs Anna Karenina som nu spelas i teaterversion. Föreställningen som egentligen bygger på den brittiska dramatikern Helen Edmundsons tolkning av verket skiljer sfrån tidigare iscensättningar genom att det i detta fall är två kärlekshistorier som utspelar sig parallellt. Edmundsons version av Anna Karenina skrevs 1992 och berättar om Konstantin Levis livshistoria som sker jämsides med Anna Kareninas. Händelserna utspelar sig delvis på landsbygden och delvis i St.Petersburg.

 

Med Lev Tolstojs roman om Anna Karenina som utgångspunkt har denna dramatiker inte bara bearbetat, utan faktiskt åstadkommit en ny pjäs som skildrar dessa båda levnadsöden samtidigt. Stycket berättar om Konstantin Levins jordnära förhållande till Kitty på samma gång som Anna Karenina upplever den stora kärleken till kvinnokarlen greve Vronskij.

 

Berättelsen om dessa människor utspelar sig i 1800-talets Ryssland och upplevelserna flätas samman till en sorts dubbelhistoria.

Mannen bakom ursprungsromanen, Lev Tolstoj, var prototypen för en rysk adelsman under 1800-talet. Han var en välbeställd jordägare, uppvuxen på ett gods, och enligt traditionen, för en adelsman på den tiden, blev han militär. Efter återkomsten till godset gjorde sig Tolstoj känd som författare- Bland de mest kända verken återfinns Anna Karenina och Krig och Fred.

 

Anna Karenina som skrevs mellan 1873 och 1877, var en roman som författaren verkligen fick kämpa med, till skillnad från ett av hans tidigare stora epos Krig och Fred som flöt förhållandevis enkelt.

 

Helen Edmundsons version använder sig av Tolstojs Anna Karenina, men vad som egentligen har åstadkommits är ett självständigt drama som inte enbart i första hand fokuserar på en enda kvinna som utstrålar hängivelse och passion. Dramat skildrar samtidigt förhållandet mellan ett annat par som på många sätt är hennes motsats.

 

Pjäsens huvudperson är dock Anna Karenina som är en gift kvinna med man och barn. Hon blir djupt förälskad i kvinnokarlen greve Vronskij vilket leder till komplikationer.

De inleder ett intensivt, förbjudet förhållande som bryter mot alla samhällsnormer vilket kommer att få stora konsekvenser, mest för Anna. Parallellt berättas om hur bonden Konstantin Levy kämpar för att vinna sin lycka med Kitty, en ung dam som han tror är föremål för greve Vronskijs uppvaktning. Medan Anna Karenina är en kvinna som söker livsnjutning bortom ett tråkigt etablerat förhållande, är Konstantin Levy en stabil lantlig människa som söker en maka och livspartner för att bygga upp stabilitet i tillvaron. Anna Kareninas och greve Vronskijs förhållande leder så småningom både till en katastrof för hennes familjeliv, samtidigt som det nya relationen till greven till slut kollapsar.

 

Föreställningen som nu satts upp på Dramaten har många olikheter från tidigare uppsättningar av det här klassiska ryska verket. Edmunsons version som den här föreställningen bygger på tillför andra element och ger innehållet nya aspekter som på flera sätt moderniserat dramat, inte minst genom att det är kvinnan som får betala priset när man bryter mot konventionerna som råder i ett utpräglat patriarkaliskt samhälle. Här avlivas också myterna om den lyckliga förälskelsen. När den första lyckan har lagt sig börjar verkligheten med gräl och tvister om vardagens trivialiteter.

Detta framkommer inte minst i förhållandet mellan Konstantin och Kitty som snabbt ställs inför livets hårda villkor efter bröllopet.

För Anna Kareninas del leder hennes otrohet till att hennes ursprungliga kärnfamilj krossas, samtidigt som det efterhand knakar allt mer i fogarna mellan henne och greve Vronskij när de får tillfälle att pröva livet tillsammans.

 

Trots att Anna Karenina i den här skepnaden i sig är ett helt nytt sätt att närma sig verket lever mycket av den ryska berättartekniken kvar, helt i Tolstojs anda. Historien om denna livsbejakande kvinna handlar inte bara om relationer mellan man och hustru, utan ett samhälle och dess reaktion på den som bryter mot reglerna. Anna Karenina stöts ut ur gemenskapen på grund av att hon inte underordnar sig sin äkta man utan gör ett desperat försök lämna monotonin för att söka den riktiga kärleken.

Uppsättningen på Dramaten speglar ett ålderdomligt patriarkaliskt samhälle som säkert var karaktäristiskt för 1800-talet, säkerligen inte bara i Ryssland. Detta sätt att utveckla och skapa nya idéer kring ett traditionellt manus gör föreställningen både modern och tidlös, samtidigt som stämningen från det gamla feodala Ryssland under 1800 finns kvar.

 

Pjäsen är ett exempel på hur man med framgång kan anpassa ett klassiskt stycke till vår tids krav.

Scenografiskt har man också lyckats återskapa en atmosfär som påminner om den tiden.

Karaktären ”Anna Karenina” spelaren fortfarande en signifikativ roll, något som regissören inte har givit avkall på.

 

På scenen framför Livia Millhagen Anna Karenina på sitt eget vis och gör det med bravur. Hon lyfter fram denna självmedvetna kvinna som inte vill vara ett objekt för mannen i familjen utan vill leva och älska. Detta är Livia Millhagens ”Anna Karenina”. Hennes framträdande blir i sig ett bestående minne av den här teaterupplevelsen. Huvudrollen Anna Karenina i Livia Millhagens tolkning lyfts ända fram till den passionerade kvinna som historien i grund och botten handlar om.

Även herr Karenin som spelas av Per Svensson blir en mycket övertygande karaktär i dennes rolltolkning. Han genomsyras av förtvivlan över att se sin hustru försvinna bort från familjen och det framkommer med all tydlighet i hans agerande.

 

Föreställningen fylls upp av övriga skådespelarprestationer som gör denn till en komplett enhet

Pjäsen är på många sätt realistisk i sin beskrivning av mänskliga relationer med bibehållande av traditionell stil, vilket i sig ger helheten en styrka. I allt väsentligt finns den ryska berättartraditionen bevarad, liksom karaktärerna som är genuint ryska i sitt framträdande.

Både regissör och skådespelare har lyckats hantera ett tungt stycke och åstadkommit en seriös välspelad föreställning med starka karaktärer.

Trots att föreställningen är ganska lång är det flyt i handlingen och intrigen eskalerar allteftersom.

 

Regissören Tobias Theorell har lyckats väl med det svåra arbetet att skapa en nygammal uppsättning av detta stora verk med utgångspunkt från en lyckad nytolkning, som innehåller nya vinklingar utan att frångå det essentiella i originalet.

Sättet att närma sig det här eposet ger många tankar kring dessa karaktärer och deras förhållanden under en tid som präglades av ett konservativt patriarkat. Det ligger ett stort arbete bakom den här föreställningen som lyckas återspegla Tolstoj och anpassat honom till vår tid.

 

Översättning: Eva Ström

Regi: Tobias Theorell

I Rollerna: Livia Millhagen, Per Svensson, Erik Borgeke, Emma Brommé, Andreas Rothin Svensson, Emma Österlöf, Danilo Bejarano, Bengt CW Carlsson, Pierre Wilkner, Inga-Lill Andersson, Leonard Eriksson Igou, Nils Ney

 

Till startsidan

PRENUMERERA

PÅ VÅRT NYHETSBREV

För senaste nytt inom Stockholms teatervärld.